Solljuset skiner in genom persiennerna när jag vaknar. Det är varmt och skönt under täcket och jag är inte alls sugen på att gå upp. Min häst Amira vill nog att jag ska komma och sköta om henne däremot. Jag måste gå upp och cykla till stallet innan klockan blir för mycket.

Jag slänger av mig det tjocka täcket och en rysning går genom kroppen när jag känner det kalla luften i rummet. Jag drar på mig min rosa luvtröja som ligger slängd brevid sängen och hoppar i mina blåa innetofflor. När jag drar upp persiennerna ser jag hur daggen i gräset glittrar och sjön en bit bort ligger helt stilla. Vattnet är som en enda stor spegel.
Mitt på våran ganska stora trädgård står en gammal minibuss som är helt täckt av rost. Den är fastvuxen i marken för den har stått där i kanske tjugo år. Löven som nyss fallit av ligger utspridda under våran stora lönn. Den lönnen har jag klättrat i sen jag slutade med blöja, nu är jag sjutton år och sitter fortfarande i den ibland.

Jag går bort mot min sovrumsdörr och när jag knuffar upp den känner jag doften av mammas morgonkaffe. Hon måste redan vara uppe, även om klockan bara är halv åtta en lördagsmorgon. Jag och mina lite för stora tofflor hasar fram genom hallen och in i köket. Jag har alltid hatat vårat kök, det ser så gammalt och slitet ut. Orangebrunt kakel och gula skåp. Gräsligt.

- "Goodmorning honey" säger mamma med ett leende när jag dyker upp.
- "Hi mom" jag ler tillbaka.
När jag har satt mig vid köksbordet ställer hon fram några pannkakor och en liten flaska med sirap. Hon vet verkligen hur jag vill ha det på morgonen. En kopp med varm kakao står redan i mikron.
Jag och mamma har redan suttit och pratat i en halvtimme när jag bestämmer mig för att det är dags att cykla till stallet.

När jag kommer ut till cykeln som står lutat mot ytterväggen måste jag torka av sadeln och lägga på kedjan som av någon anledning hoppar av hela tiden. Jag sparkar igång cykeln och rullar iväg så gruset smattrar under mig. Det luktar fräsht av höst och jag hör en fågel lyfta från marken när jag susar förbi. På väg till stallet måste jag följa grusvägen som går genom en tät lövskog och det är ganska läskigt och mörkt på vintern, men nu är det faktiskt jättemysigt.

Nu ser jag stallet vid slutet av grusvägen och vid sidan av mig har jag en stor åker. Ett tjockt täcke av dimma ligger över rapsplanteringen och jag ser tre rådjur stå och leta mat en bit bort. När jag ser rådjur stå och se så söta ut har jag svårt att förstå att min pappa faktiskt jagar dom. Men jag antar att inte alla ser djur som söta varelser, pappa ser dom som en fara i trafiken. Vilket också stämmer tyvärr.

När jag kommer fram till stallet hör jag Amira stå och skrapa med hoven i boxen. På något sätt kan hon skilja ljudet från min cykel från alla andras. Jag lyfter ur ryggsäcken som jag har i cykelkorgen och går in i stallet.

Det är varmt och skönt här inne och lukten av häst får mig att slappna av. Amira kollar på mig på sitt vänliga sätt, så som hon alltid gör. Hennes stora fläckiga huvud sticker verkligen ut från mängden. De flesta hästarna i stallet är bruna och så finns det kanske två som är skimmel. Amira är vit med bruna fläckar. Hennes ögon är ljust gyllene bruna och gnistrar som ingen diamant kan. När jag går fram och kramar henne om halsen ger hon mig en mjuk knuff i ryggen och flåsar mig sen i nacken. Jag skrattar till och ger henne en blöt puss på mulen.
- "You're hungry, right?" fnissar jag. Jag vänder mig om och går in i foderkammaren och tar en skopa pellets och den förberedda höpåsen som det står Amira på. Jag läser på anslagstavlan där stallets chef skriver upp allt som är viktigt. Det står information om kommande hopptävlingar och en rykttävling för yngre elever som rider de sex ridskolehästarna. Och så är det en lapp där det står att en ny häst ska komma och vilket boxnummer den ska ha. Hästen kommer om två dagar. En halvblodsvallack med ägaren Harry Styles.